Den varfyllda bölden.
2010-08-21 - 22:15:34
Nästan en bra boktitel?
Eller njae.. vem fan hade läst den?
Nej, till saken! Förra torsdagen när jag var och tränade på SATS cyklade jag på en konstig träningscykel, en med typ ryggstöd så man satt lite bakåtlutad. Cyklade i kanske 20-30 minuter, kändes inte konstigt eller så.
På kvällen/fredag morgon börjar jag få ont i svanskotan, men jag tänkte inte så mycket på det. Det kändes typ som ett blåmärke och var inte så farligt. På tisdagen hade jag ondare. Och det var inte så kul eftersom jag skulle sitta ned i 3 timmar på riskutbildning på körskolan.
På kvällen när jag gick och lade mig tog jag min 5:e ipren för dagen (man ska egentligen bara ta 3/dag) och sov i 1½ timme ungefär. Vaknade vid 2.30 och hade ASONT! Kunde inte röra mig, kunde inte ligga stilla heller!! Jag bara skrek och grät. Jakob var ute med några kompisar och var allmänt dryg på telefonen. Det tog 1½ timme för honom att ta sig från Gamla stan och hem till oss på Medborgarplatsen.
När han väl kom hem åkte vi in till akutmottagningen på Södersjukhuset. Fick ligga där med feber och outhärdlig smärta i 4 timmar innan det kom en vettig läkare! Det var en kirurg som såg att jag hade en varfylld böld ungefär där svanskotan sitter, fast utanpå huden.
Allt gick snabbt, helt plötsligt ligger jag i en operationssal med lokalbedövning (som inte tog!!) och blir uppskuren.
Har aldrig kännt sån smärta i hela mitt liv. Det värsta jag varit med om.
Jag bara grät/skrek rakt ut och det gick liksom inte över när de var klara. Fyfan vad hemskt det var! Hade ont ett bra tag efteråt och kunde inte sitta/ligga på rygg på 3-4 dagar. Igår var första dagen jag kunde sitta - äntligen!!
Nu ser jag till att tvätta såret, det är inga stygn utan bara ett stort skärsår som ska vara ihopläkt på tisdag ungefär...
USSCH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hatar de där jävla cyklarna på SATS. Ska fan stämma dem! Cyklarna.
Eller njae.. vem fan hade läst den?
Nej, till saken! Förra torsdagen när jag var och tränade på SATS cyklade jag på en konstig träningscykel, en med typ ryggstöd så man satt lite bakåtlutad. Cyklade i kanske 20-30 minuter, kändes inte konstigt eller så.
På kvällen/fredag morgon börjar jag få ont i svanskotan, men jag tänkte inte så mycket på det. Det kändes typ som ett blåmärke och var inte så farligt. På tisdagen hade jag ondare. Och det var inte så kul eftersom jag skulle sitta ned i 3 timmar på riskutbildning på körskolan.
På kvällen när jag gick och lade mig tog jag min 5:e ipren för dagen (man ska egentligen bara ta 3/dag) och sov i 1½ timme ungefär. Vaknade vid 2.30 och hade ASONT! Kunde inte röra mig, kunde inte ligga stilla heller!! Jag bara skrek och grät. Jakob var ute med några kompisar och var allmänt dryg på telefonen. Det tog 1½ timme för honom att ta sig från Gamla stan och hem till oss på Medborgarplatsen.
När han väl kom hem åkte vi in till akutmottagningen på Södersjukhuset. Fick ligga där med feber och outhärdlig smärta i 4 timmar innan det kom en vettig läkare! Det var en kirurg som såg att jag hade en varfylld böld ungefär där svanskotan sitter, fast utanpå huden.
Allt gick snabbt, helt plötsligt ligger jag i en operationssal med lokalbedövning (som inte tog!!) och blir uppskuren.
Har aldrig kännt sån smärta i hela mitt liv. Det värsta jag varit med om.
Jag bara grät/skrek rakt ut och det gick liksom inte över när de var klara. Fyfan vad hemskt det var! Hade ont ett bra tag efteråt och kunde inte sitta/ligga på rygg på 3-4 dagar. Igår var första dagen jag kunde sitta - äntligen!!
Nu ser jag till att tvätta såret, det är inga stygn utan bara ett stort skärsår som ska vara ihopläkt på tisdag ungefär...
USSCH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hatar de där jävla cyklarna på SATS. Ska fan stämma dem! Cyklarna.
